Sund ECL

Kunskap

SICR: väsentligt ökad kreditrisk enligt IFRS 9

Fredrik Skeppstedt ·

SICR, väsentligt ökad kreditrisk (efter engelskans significant increase in credit risk), är den bedömning som avgör om ett lån ligger i stage 1 eller stage 2 enligt redovisningsstandarden IFRS 9. Vid varje balansdag ska kreditgivaren pröva om kreditrisken på lånet har ökat väsentligt sedan lånet redovisades första gången, i praktiken sedan utbetalningen (IFRS 9 p. 5.5.9). Har den det, ska reserveringen för förväntade kreditförluster (ECL, expected credit losses) beräknas för lånets hela återstående löptid i stället för de närmaste 12 månaderna (p. 5.5.3, 5.5.5).

Gränsen mellan stage 1 och 2

I stage 1 omfattar reserveringen förlusterna från fallissemang som kan inträffa inom 12 månader från balansdagen. I stage 2 omfattar den fallissemang under hela den återstående löptiden (B5.5.43). Ett lån med flera års löptid får därför en större reservering i stage 2 utan att riskbedömningen i övrigt ändras. I räkneexemplet i artikeln om ECL enligt IFRS 9 gav samma påhittade treårslån 2 286 kr i stage 1 och 4 108 kr i stage 2. Hur kreditgivaren drar gränsen för SICR styr alltså hur stor del av portföljen som får den högre reserveringen.

Kreditrisken vid utbetalningen ingår i räntan, men en ökning av risken efter utbetalningen täcks inte nödvändigtvis fullt ut av den ränta som tas ut (EBA:s riktlinjer för kreditinstitut, EBA/GL/2017/06 p. 97). Risken ökar i regel väsentligt innan ett lån blir kreditförsämrat eller fallerar (B5.5.7). Flytten till stage 2 får inte heller kopplas till tidpunkten för kreditförsämring eller fallissemang (B5.5.21).

Jämförelse med risken vid utbetalningen

Bedömningen gäller risken för fallissemang, inte storleken på förlusten. Kreditgivaren jämför risken för fallissemang under lånets återstående löptid på balansdagen med samma risk vid utbetalningen (p. 5.5.9). Enligt EBA bör bedömningen göras före hänsyn till säkerheter och garantier (EBA/GL/2017/06 p. 105). En säkerhet vägs in bara om en ändring av dess värde påverkar risken för fallissemang, till exempel när fallande huspriser minskar låntagarens skäl att fortsätta betala (B5.5.17 j).

Jämförelsen sker med lånets egen utgångspunkt. Samma ökning i procentenheter väger tyngre för ett lån som började med låg risk än för ett som började med hög risk (B5.5.9). Löptiden spelar också in. Risken för fallissemang över återstående löptid minskar normalt när lånet närmar sig förfall, så en oförändrad livstidsrisk fem år in i ett tioårigt lån kan betyda att risken har ökat (B5.5.11). När fallissemangen inte koncentreras till någon viss del av löptiden får kreditgivaren använda förändringen i 12 månaders PD som en approximation (B5.5.13). Den kanske inte passar om lånets stora betalningar ligger mer än 12 månader fram (B5.5.14).

Om ett lån omförhandlas utan att tas bort ur balansräkningen jämförs risken enligt de nya villkoren på balansdagen med risken enligt de ursprungliga villkoren vid utbetalningen (p. 5.5.12).

Relativa och absoluta gränser

PD (probability of default) är sannolikheten att låntagaren fallerar under en viss period. En relativ gräns jämför lånets PD i dag med dess PD vid utbetalningen som en kvot. En absolut gräns mäter en PD-nivå eller en ökning i procentenheter. EBA skriver att förändringen i PD bör bedömas i förhållande till PD vid utbetalningen, alltså förändringen delad med den ursprungliga PD:n, men att även den absoluta skillnaden bör vägas in (EBA/GL/2017/06 p. 109).

Ta två påhittade lån. Lån A hade en PD på 1 % vid utbetalningen och har 3 % i dag. Lån B hade 8 % och har 12 %. Lån A:s PD har tredubblats, lån B:s har ökat 1,5 gånger. Mätt i procentenheter har lån B ökat mest, 4 mot 2. En relativ gräns på två gånger flyttar lån A till stage 2 men inte lån B. En gräns enbart i procentenheter, till exempel 3, gör tvärtom.

Europeiska centralbanken (ECB) skrev i december 2020 till de banker den övervakar direkt att gränser satta i absoluta termer, som en viss PD-nivå eller en viss ökning i procentenheter, i allmänhet inte stämmer med IFRS 9. Undantagen är när alla lån som gränsen gäller hade samma risk vid utbetalningen, eller när lånen omfattas av undantaget för låg kreditrisk. ECB skrev också att gränserna inte systematiskt bör gynna riskablare låntagare, till exempel genom högre relativa gränser för lån som redan började med hög PD. Som bakre gräns bör bankerna överväga en tredubbling av den annualiserade livstids-PD:n sedan utbetalningen, det vill säga PD för hela den återstående löptiden omräknad till en årlig takt. ECB avrådde dessutom från att styra flyttarna mot ett förutbestämt antal eller en viss andel av portföljen i stage 2.

De illustrerande exemplen till IFRS 9 visar en förenkling när lånen i en portfölj hade likartad risk vid utbetalningen. Kreditgivaren kan då sätta en högsta riskklass och flytta varje lån som passerar den, utan att känna till varje låns ursprungliga riskklass. Om portföljen spänner över flera riskklasser vid utbetalningen fungerar metoden inte, eftersom ett lån som började i en bättre klass kan ha fått väsentligt ökad risk långt innan det når den högsta (IE40–IE42).

Kvalitativa kriterier

Kreditrisk ska enligt standarden bedömas utifrån flera faktorer, och vilka som väger tyngst beror på produkten, låntagaren och regionen (B5.5.16). B5.5.17 räknar upp 16 slags information som kan vara relevant. Bland dem finns en sänkt intern riskklass eller försämrad beteendescoring, villkor som skulle ha satts strängare om lånet gavs i dag, väntade avtalsbrott som leder till eftergifter eller betalningsuppskov, försämringar i låntagarens ekonomi eller omvärld, och att kreditgivaren börjar följa lånet närmare eller ingriper hos låntagaren (B5.5.17 b, e, f, g, i, m, o). Att sätta ett lån på en bevakningslista är en sådan närmare uppföljning. Informationen behöver inte gå genom en statistisk modell. Ibland räcker kvalitativ information för att flytta ett lån till stage 2 (B5.5.18).

EBA tar upp samma punkter för kreditinstitut och lägger till förväntade ändringar av villkoren på grund av ekonomiska svårigheter, inklusive sådana som klassas som anstånd (forbearance) enligt EU:s rapporteringsregler (EBA/GL/2017/06 p. 107 punkt f). Ett ledningsbeslut att följa en låntagare närmare av oro för kreditrisken bör enligt EBA ges full vikt (p. 113). I sitt brev från 2020 räknade ECB upp anstånd, ökad skuldsättning, ohållbar återbetalning och avsteg från kreditpolicyn som kvalitativ information bankerna bör använda.

30 dagars dröjsmål

Är en avtalad betalning mer än 30 dagar sen antas kreditrisken ha ökat väsentligt (p. 5.5.11). Gränsen är den senaste tidpunkten för flytten till stage 2 och gäller även när kreditgivaren använder framåtblickande information (B5.5.19). Om mer framåtblickande information än dröjsmål finns att tillgå utan orimlig kostnad eller ansträngning, får kreditgivaren inte förlita sig enbart på dröjsmål (p. 5.5.11). EBA skriver att kreditinstitut inte bör använda 30 dagar som sitt huvudsakliga kriterium (EBA/GL/2017/06 p. 135).

Antagandet kan motbevisas med rimlig och verifierbar information, till exempel när förseningen berodde på ett administrativt misstag och inte på betalningssvårigheter, eller när kreditgivarens egen historik visar ett samband med ökad risk för fallissemang först vid 60 dagars dröjsmål (B5.5.20). EBA skriver att en motbevisning bör bygga på en grundlig analys som visar att 30 dagars dröjsmål inte hänger samman med väsentligt ökad kreditrisk (EBA/GL/2017/06 p. 136). ECB skrev 2020 att motbevisningen ska göras lån för lån och med tillförlitliga belägg.

Undantaget för låg kreditrisk

Ett lån med låg kreditrisk på balansdagen får kreditgivaren anta inte har fått väsentligt ökad kreditrisk (p. 5.5.10). Låg kreditrisk innebär att risken för fallissemang är låg och att låntagaren har god förmåga att betala på kort sikt, även om sämre ekonomiska förhållanden på längre sikt kan försvaga den (B5.5.22). Ett externt betyg i investment grade är ett exempel (B5.5.23). Ett lån har inte låg kreditrisk bara för att säkerheten är god, eller för att det har lägre risk än kreditgivarens övriga lån (B5.5.22). EBA anser att kreditinstitut bör använda undantaget sparsamt (EBA/GL/2017/06 p. 132).

Tillbaka till stage 1

Modellen är symmetrisk. Om kreditrisken på en senare balansdag inte längre är väsentligt högre än vid utbetalningen, beräknas reserveringen åter för 12 månader (p. 5.5.7; EBA/GL/2017/06 p. 106). IFRS 9 anger ingen fast karenstid. För omförhandlade lån skriver standarden att låntagaren typiskt behöver visa god betalningsförmåga under en tid innan risken anses ha minskat, och att en historik av missade betalningar normalt inte suddas ut av en enda betalning i tid (B5.5.27). EBA skriver att ett omförhandlat lån inte bör gå tillbaka till stage 1 utan tillräckliga belägg för att risken över återstående löptid inte längre är väsentligt högre än vid utbetalningen (EBA/GL/2017/06 p. 126).

Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/451 om tillsynsrapportering har i bilaga V en prövotid på minst två år för lån med anstånd. Prövotiden hör till tillsynsrapporteringen och styr inte staging, men EBA skriver att kreditinstitut bör beakta den när de bedömer om kreditrisken på ett omförhandlat lån har minskat (EBA/GL/2017/06 p. 41 a ii).

Kollektiv bedömning

För många lån saknas uppdaterad information om enskilda låntagare tills de slutar betala, till exempel för lån till privatpersoner (B5.5.3). Då ska SICR bedömas på gruppnivå, så att reserveringen för hela löptiden kommer på plats även innan den ökade risken syns för det enskilda lånet (B5.5.1, B5.5.4). Lånen kan grupperas efter gemensamma riskegenskaper som låneslag, riskklass, säkerhet, utbetalningsdatum, återstående löptid, bransch, geografi och belåningsgrad (B5.5.5). Om ingen undergrupp går att peka ut ska en andel av gruppen flyttas till stage 2 (B5.5.6).

I de illustrerande exemplen till IFRS 9 väntar sig en bank att flera kolgruvor läggs ned och flyttar bolån till gruvarbetare till stage 2 trots att de inte har några dröjsmål, en så kallad bottom-up-metod. I en annan region väntar banken sig högre räntor men kan inte peka ut vilka låntagare med rörlig ränta som drabbas, och flyttar i stället 20 % av de lånen, en top-down-metod (IE38, IE39).

Finansinspektionens analys 2026

Finansinspektionen (FI) publicerade 14 april 2026 en fördjupad analys av hur kreditinstitut tillämpar IFRS 9. Flera institut använder undantaget för låg kreditrisk, och FI skriver att en bred tillämpning kan påverka när ökade risker fångas upp. I vissa fall identifieras SICR främst genom bakre gränser som 30 dagars försening, vilket enligt FI visar behovet av indikatorer som fångar riskförändringar tidigare.

PD-baserade gränser är centrala i institutens SICR-bedömning. De flesta använder relativa mått eller en kombination av relativa och absoluta, och FI skriver att vissa utformningar kan göra att riskförändringar fångas upp senare. Samtliga analyserade institut använder expertbedömningar för att justera modellresultat, ibland kallade overlays eller manuella justeringar, och de kombineras enligt FI inte alltid med en kollektiv bedömning av den underliggande kreditrisken.

Vanliga frågor

Vad är SICR?

SICR står för significant increase in credit risk, på svenska väsentligt ökad kreditrisk. Det är bedömningen av om risken för fallissemang under lånets återstående löptid har ökat väsentligt sedan utbetalningen (IFRS 9 p. 5.5.9). Har den det, flyttas lånet från stage 1 till stage 2 och reserveringen beräknas för hela löptiden.

Hur många gånger högre PD ger stage 2?

IFRS 9 anger ingen siffra, och enligt EBA bör kreditgivaren ha egna kriterier för olika slags lån (EBA/GL/2017/06 p. 105). ECB skrev 2020 att de banker den övervakar direkt bör överväga en tredubbling av den annualiserade livstids-PD:n som bakre gräns. EBA skriver att lån bör flyttas så snart kreditrisken har ökat väsentligt (EBA/GL/2017/06 p. 99). Tredubblingen är alltså en bakre gräns, och de egna gränserna kan behöva ligga lägre.

Räcker 30 dagars dröjsmål som kriterium?

Bara om ingen mer framåtblickande information finns att tillgå utan orimlig kostnad eller ansträngning (p. 5.5.11). EBA skriver att kreditinstitut inte bör använda 30 dagar som huvudkriterium, eftersom risken ofta ökar flera månader, ibland år, innan betalningarna uteblir (EBA/GL/2017/06 p. 102, 135). 30 dagar fungerar som en bakre gräns vid sidan av PD-gränser och kvalitativa kriterier.

Kan ett lån gå tillbaka från stage 2 till stage 1?

Ja, när kreditrisken inte längre är väsentligt högre än vid utbetalningen (p. 5.5.7). IFRS 9 har ingen fast karenstid, men för omförhandlade lån krävs normalt god betalningshistorik under en tid (B5.5.27).

Påverkar säkerheten om lånet hamnar i stage 2?

Bara indirekt. SICR mäter risken för fallissemang, och EBA skriver att bedömningen bör göras före hänsyn till säkerheter och garantier (EBA/GL/2017/06 p. 105). Ett fallande säkerhetsvärde vägs in om det ökar risken för fallissemang (B5.5.17 j). Säkerheten påverkar i stället LGD (loss given default), andelen av beloppet som går förlorad vid ett fallissemang, och därmed reserveringens storlek.

Källor

Hämtade 29 oktober 2026.